̽»¨¾«Ñ¡

¹óö°ù±ð°ì´Ç³¾²õ³Ù

Grundvatten kan innehålla förhöjda uranhalter i områden med naturligt höga halter i berggrunden. I sjöar och vattendrag, liksom i de flesta grävda brunnar, är uranhalten som regel låg (<0,001 mg/liter). Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) kartlade 2003 uranhalterna i de största kommunala grundvattentäkterna i Sveriges alla kommuner. Av 256 undersökta kommunala grundvattenverk hade nio (4,0 %) vatten med uranhalter över det då rekommenderade riktvärdet 0,015 mg/liter (nu gällande riktvärde 0,030 mg/L). Det högsta värdet som uppmättes var 0,041 mg/liter. Vatten från bergborrade brunnar innehåller ofta högre uranhalterna. I en undersökning av uranhalter i enskilda brunnar (bergborrade och grävda) uppmättes halter över 0,015 mg/liter i 17 % av de bergborrade brunnarna. Högsta halterna, upp till 1,3 mg/liter, uppmättes i Dalarna (12 av 86 undersökta brunnar hade över 0,3 mg/liter). Även i flera prover från Uppsala och Värmland var halten över 0,1 mg/liter.

Exponering

Generellt är intaget av uran från kosten lågt, uppskattningsvis cirka 1–4 µg/dag. Intaget från dricksvatten kan däremot bli flera hundra µg/dag i områden med höga uranhalter i berggrunden. Några få procent av intagen uran absorberas i tarmen. En betydande del av absorberad uran utsöndras med urinen. Koncentrationen i urin har visats vara starkt korrelerad till koncentrationen i dricksvatten i områden med förhöjda dricksvattenhalter.

±áä±ô²õ´Ç±ð´Ú´Ú±ð°ì³Ù±ð°ù

En del av det uran som absorberas i tarmen lagras in i lever, njurar och skelett. Experimentella studier har visat att höga doser av uran kan skada njurarnas förmÃ¥ga att Ã¥terabsorbera olika ämnen frÃ¥n primärurinen och även pÃ¥verka reproduktionen. Studier som genomförts rörande hälsoeffekter av uran har inte visat pÃ¥ nÃ¥gon överrisk för uran-relaterad njurskada eller cancer hos uranarbetare. En undersökning av personer som druckit vatten med förhöjda uranhalter i Finland (0,03–1,5 mg/liter) fann inga tecken pÃ¥ njurskador. En nÃ¥got större undersökning i värmländska Ã…rjäng (301 individer; <0,001–0,47 mg/liter i dricksvattnet) visade ett signifikant samband mellan uranhalten i urin, men inte i vatten, och markörer för tidig njurskada, varför kausaliteten är oklar. Det är sÃ¥ledes angeläget att ytterligare prospektiva studier genomförs i omrÃ¥den med förhöjda uranhalter i dricksvattnet.

¸é¾±²õ°ì²ú±ð»åö³¾²Ô¾±²Ô²µ

Världshälsoorganisationen (WHO) har satt ett riktvärde för uran i dricksvatten pÃ¥ 0,030 mg/liter för att skydda hälsan. Den rekommenderade nivÃ¥n är avsedd att skydda mot pÃ¥verkan pÃ¥ njurfunktionen. Livsmedelsverket rekommenderar ett riktvärde pÃ¥ 0,030 mg/liter i dricksvatten (tjänligt med anmärkning). EU:s livsmedelsmyndighet EFSA har bedömt att det genomsnittliga intaget via kosten i Europa är 0,05 till 0,14 µg/kg kroppsvikt per dag och att det tolerabla dagliga intaget är 0,6 µg/kg kroppsvikt per dag. Däremot pÃ¥pekar man att för spädbarn som fÃ¥r modersmjölksersättning blandad med vatten som innehÃ¥ller uran sÃ¥ kan exponeringen bli upp till tre gÃ¥nger högre än vuxnas exponering baserat pÃ¥ kroppsvikt. Det behövs dock mer kunskap för att göra en säker hälsoriskbedömning. 

Eftersom uran även är radioaktivt (alfastrålning) har även risken för cancer till följd av strålning diskuterats. Enligt EU:s dricksvattendirektiv bör stråldosen från dricksvatten inte överstiga 0,1 milli sievert per år (0,1 mSv/år). Enligt Strålskyddsmyndighetens beräkningar uppnås denna stråldos vid en normal årskonsumtion av vatten med uranhalten 100 µg/liter. Den genomsnittliga stråldosen från olika strålkällor i Sverige är ca 3 mSv/år.

Mer information

Corlin L, Rock T, Cordova J, Woodin M, Durant JL, Gute DM, Ingram J, Brugge D
Curr Environ Health Rep 2016 12;3(4):434-442

Ek et al. . SSI rapport 2008:15, 2008.

EFSA. Scientific Opinion of the Panel on Contaminants in the Food Chain. EFSA Journal (2009) 1018, 1-59.

Harari F, Maxe L, Vahter M. Lithium, boron, cesium and other potentially toxic metals in Swedish well water. IMM-rapport 1/2017, Institutet för ³¾¾±±ôÂáö³¾±ð»å¾±³¦¾±²Ô, ̽»¨¾«Ñ¡; 2017.

Kurttio P, Harmoinen A, Saha H, Salonen L, Karpas Z, Komulainen H, Auvinen A
Am J Kidney Dis 2006 Jun;47(6):972-82

Livsmedelsverket. . LIVSFS 2022:12.

Seldén AI, Lundholm C, Edlund B, Högdahl C, Ek BM, Bergström BE, Ohlson CG
Environ Res 2009 May;109(4):486-94

Stammler L, Uhl A, Mayer B, Keller F
Nephron Extra ;6(1):1-11

Svensson K, Beckman-Sundh U, Darnerud PO, Forslund C, Johnsson H, Lindberg T, Sand S. . Rapport 14-2009, Livsmedelsverket.

Svensson K, Darnerud P O och Skerfving S. . SLV-rapport 10. Livsmedelsverket. Uppsala 2005.

Sveriges geologiska undersökning (SGU). .

WHO. . 2012.