Bor
¹óö°ù±ð°ì´Ç³¾²õ³Ù
Bor är ett grundämne som förekommer naturligt i berggrunden i form av borsyra och borater. Från dessa kan bor lösas ut till grundvattnet. Bor kan spridas till luft genom gruvarbete, och tillverkning av glas och keramik, men normalt är halterna i omgivningsluft mycket låga. Livsmedel som ofta innehåller förhöjda borhalter är nötter, svamp, baljväxter, vissa frukter och grönsaker.
Exponering
Dricksvatten kan vara en betydande källa till exponering för bor, och även buteljerat vatten i handeln kan innehålla förhöjda halter. Varken kommunalt vatten (som regleras enligt SLVFS 2001:30) eller privata brunnar i Sverige kontrolleras regelbundet för bor. Sveriges Geologiska Undersökning (SGU), delvis i samarbete med IMM, har analyserat dricksvatten från ett urval bergborrade brunnar (cirka 700) i hela Sverige. Resultaten visar att borhalterna generellt sett är låga förutom på Gotland, där några brunnar innehöll vatten som överstiger gränsvärdet 1,0 mg/liter i allmänt dricksvatten (kommunalt och förpackat). Det dagliga intaget av bor via maten har i USA uppskattats till 1,2 mg. Information om intag av bor genom livsmedel och vatten i Sverige, liksom i andra länder, är bristfällig. Det genomsnittliga dagliga intaget av bor via dricksvatten i Europa uppskattas till 0,2–0,6 mg, men stora variationer kan förekomma. Bor omvandlas inte i kroppen och efter upptag i tarmen utsöndras över 90 procent via njurarna inom 24 timmar. Därför avspeglar borhalterna i urin den pågående exponeringen.
±áä±ô²õ´Ç±ð´Ú´Ú±ð°ì³Ù±ð°ù
Bor är essentiell för växter men har inte visats vara essentiellt för människor. Akuta förgiftningar har rapporterats vid doser på 25–75 mg bor/kg kroppsvikt och dag under några dagar till veckor med symtom såsom kräkningar, magsmärtor och diarré. I djurstudier har mycket höga doser visats leda till ökad dödlighet tidigt i livet, testikelskador (främst testikelatrofi) och minskad organvikt. Långtidsexponering för bor har i experimentella studier visats minska tillväxten, påverka fosterutvecklingen och leda till lägre hemoglobinnivåer, minskad testikelvikt och ökad hjärn-och sköldkörtelvikt. Baserat på dessa studier har effekterna på utvecklingen och reproduktionssystemet ansetts som mest kritiska. Det finns få studier på människor. Ett par studier av yrkesexponerade män har inte funnit några indikationer på störd fertilitet, trots relativt hög exponering. Ett par studier har dock indikerat att exponering via dricksvatten kan påverka sköldkörtelns funktion samt metabolismen av kalcium, framför allt vitamin D. Bor passerar moderkakan och fostret får ungefär samma halt i blodet som modern. Exponering för borhalter på 3–6 mg/liter i dricksvatten under graviditeten eller tidig barndom har i epidemiologiska studier uppvisat samband med minskad vikt och -längd. En annan studie visade ett negativt samband mellan borhalten i placenta och ett visst enzym i navelsträngsblod, vilket vid ökade nivåer kan ge toxiska effekter på nervsystemet. Utsöndringen till bröstmjölk är måttlig, varför amning endast delvis skyddar småbarn mot borexponering i områden med förhöjda halter i dricksvattnet. Mer kunskap behövs inom detta område för att bättre kunna bedöma hälsoriskerna vid olika exponeringsnivåer.
¸é¾±²õ°ì²ú±ð»åö³¾²Ô¾±²Ô²µ
Livsmedelsverkets och EU:s gränsvärde för bor i allmänt dricksvatten är 1,0 mg/liter. Detta baseras på djurstudier som visat på toxiska effekter först över 9,6 mg bor/kg kroppsvikt och dag. Därifrån har ett tolerabelt dagligt intag (TDI) av bor fastställts till ca 0,16 mg bor/kg kroppsvikt och dag (EFSA, 2004; WHO, 2009). Som nämnts ovan finns det indikationer på att förhöjt intag av bor kan påverka hälsan, speciellt vid exponering tidigt i livet, men mer forskning behövs för att förstå vid vilka nivåer dessa hälsoeffekter uppkommer. Framför allt behövs undersökningar av bor i dricksvatten, inte minst i privata brunnar i de områden där bor visats förekomma i grundvattnet.
Mer information
Anderson DL, Cunningham WC, Lindstrom TR. . J Food Compost Anal. 7:59-82, 1994.
Bonde JP
Curr Opin Endocrinol Diabetes Obes 2013 Jun;20(3):234-9
European Food Safety Authority (EFSA). . EFSA Journal. 80:1-22, 2004.
Ek BM, Thunholm B, Östergren I, Falk R, Mjönes L. , SSI rapport 2008:15. Rapport från Statens strålskyddsinstitut. Strålskyddsinstitutet (SSI) och Sveriges geologiska undersökning (SGU); 2008.
Harari F, Ronco AM, Concha G, Llanos M, Grandér M, Castro F, et al
Reprod. Toxicol. 2012 Dec;34(4):552-60
Hjelm C, Harari F, Vahter M
Environ. Res. 2019 04;171():60-68
Huel G, Yazbeck C, Burnel D, Missy P, Kloppmann W
Toxicol. Sci. 2004 Aug;80(2):304-9
Igra AM, Harari F, Lu Y, Casimiro E, Vahter M
Environ Int 2016 Oct;95():54-60
Livsmedelsverket. . SLVFS 2001:30. Justitiedepartementet; 2013.
US EPA. . US Environmental Protection Agency, Health and Ecological Criteria Division, Office of Science and Technology, Office of Water; 2008.
WHO. , Background document for development of WHO Guidelines for Drinking-water Quality. World Health Organization; 2009.