̽����ѡ

Hänger utseende och personlighet ihop?

Om ett barn är mer lik sin pappa än sin mamma till utseendet, är chansen då större att barnet också har ärvt mer av personligheten från pappan? / Mirjam

Svar: Det är en intressant fråga som är långt ifrån klarlagd. Man ärver alltid lika mycket DNA från båda föräldrarna, men vilken kopia av respektive förälders dubbla anlag det blir som väljs är slumpmässigt. Därför kan det bli så att den ena föräldern råkar bidra med fler dominanta kopior som påverkar just utseendet och därför blir barnet mer likt (utseendemässigt) den föräldern. På samma sätt kan det vara med platser i arvsmassan som påverkar personlighet. Men om gener ligger nära varandra på kromosomerna så ärvs de oftast tillsammans. Detta skulle kunna leda till att barn som är mer lika ena föräldern till utseendet också har liknande personlighet. En annan möjlighet är att generna för utseende påverkar hur omvärlden bemöter oss, vilket i sin tur påverkar vår personlighet. En sådan mekanism skulle mycket väl kunna bidra till att barn som är utseendemässigt lik ena föräldern också får liknande personlighet. Sammanfattningsvis kan man säga att genetiken bakom både personlighet och utseende är väldigt komplex och det återstår mycket forskning innan vi förstår dem var för sig och ännu mer innan vi får klart för oss hur de hänger ihop.

/ Patrik Magnusson, forskare i medicinsk genetik och chef för Svenska Tvillingregistret

Varför "smittar" hosta?

Hur kommer det sig att om en person hostar i en salong så hostar nästan alltid minst en till? Varför gäller inte det även nysningar? / Karin

Svar: Intressant fråga, eftersom hostning kan uppfattas som en liten mini-modell för hur hjärnan tolkar och behandlar signaler från kroppen. Just hosta har som frågeställaren antyder sociala funktioner, utöver det faktum att det är en skyddsreflex som svar på irritation i luftrören. Dessutom är det ett beteende som till skillnad från nysning lätt kan utföras viljemässigt. Jag testar detta här i sjuksängen; lätt som en plätt när jag ändå är förkyld. Begreppet ”högfärdshosta” antyder också denna viljemässiga styrning. Att utlösa en nysning är värre. Ok då, nu nös jag visst ändå, men skyller detta på förkylningen. Jag gissar att hostning ligger nära till hands att använda socialt eftersom det gränsar över mot talet. Det gör det lämpligt att använda som varningssignaler. Om man tänker sig att en mängd människor samlas i en salong för att höra en konsert är det osannolikt att inte en enda ska hosta. För en konsertsal med 200 personer har sannolikheten att ingen hostar under en period om fem minuter beräknats till 0,0015 procent. Och ju fler människor som samlas, desto mer tycks frekvensen öka per person! I en typisk konsertsituation beräknas en medelåhörare öka sin hostfrekvens från normala 16 gånger per dag till motsvarande 36 gånger per dag. Hostan smittar alltså, och uppstår inte slumpmässigt. En stark anledning till att hosta smittar är det stora hotet som infektion utövat mot vår överlevnad. Beteenden är viktiga för att undvika smitta när risken bedöms vara förhöjd, och förutom hosta stimuleras olika undvikandebeteenden. En studie visade nyligen att bara åsynen av människor som ser sjuka ut, till exempel hostar, triggar vårt eget immunsystem till ökad aktivitet. Social hosta är alltså en del av immunförsvaret.

/ Mats Lekander, professor i hälsopsykologi

Varför inte två bra händer?

Varför är de flesta människor antingen höger eller vänsterhänta? (Det vore väl mer praktiskt att vara bra på båda sidorna.) Vad är det som avgör häntheten hos en individ? / Vänsterhänt

Svar: Omkring en tiondel av alla människor använder nästan uteslutande vänster hand, medan resterande i mer eller mindre utsträckning använder höger hand. Fossila fynd stödjer att släktet Homo haft en benägenhet till högerhänthet sedan minst 500 000 år. Det finns stöd för att genetik ligger bakom en del av vår benägenhet till hänthet, men det har varit svårt att identifiera specifika gener. Det kan bero på att många gener som har liten individuell betydelse tillsammans påverkar häntheten. Vissa forskare menar att vår förmåga till språk kan vara viktig i sammanhanget. Den specialisering av hjärnans halvor som möjliggör vår språkliga förmåga skulle kunna ha bidragit till uppkomsten av fler specialiseringar – exempelvis de som ligger bakom hänthet. Det är inte heller helt klarlagt varför vi ser en variation i hänthet. Men faktorer som påverkar hjärnan under fosterutvecklingen, som infektioner eller för tidig födsel, kan i vissa fall leda till förändrad hänthet hos en individ. Det finns visst stöd för att vänsterhänthet kan vara en fördel i vissa sporter som boxning och tennis. En förklaring kan vara att vänsterhänta oftast tränar mot högerhänta medan högerhänta har mycket mindre vana av att träna mot vänsterhänta.

/ Simon Kyaga, forskare i psykiatri

Kan placebo vara negativt?

Förekommer det negativ placebo effekt som i så fall skulle försämra verkan av riktiga läkemedel? / Stefhan Ohlström

Svar: Negativ placeboeffekt kallas för nocebo och innebär att man får en försämrad hälsa om man tror att en behandling är skadlig. Ett vanligt exempel på noceboeffekten är när man ger information om möjliga biverkningar av ett läkemedel, till exempel illamående eller magont, och sedan uppstår dessa symptom hos patienten. Precis som placeboeffekten bygger på positiva förväntningar, kan negativ information om en behandling skapa negativa förväntningar som sedan leder till verkliga effekter i patientens kropp, det vill säga noceboeffekt. Idag vet vi att noceboeffekten kan ha stor inverkan på hur vi reagerar på en behandling, och effekten går också att se i experiment där man mäter hjärnans aktivitet och signalsubstanser. I och med att insikterna om nocebo ökar, blir det också viktigt att översätta dessa kunskaper till patientnytta så att vi minskar på onödiga noceboeffekter i sjukvården.

/ Karin Jensen, forskare i klinisk neurovetenskap

Vad säger forskningen om stamning?

Vad beror stamning på, hur påverkar det livskvaliteten och finns det effektiv behandling? /Cecilia

Svar: Vi vet inte riktigt, men områden som studerats är bland annat ärftlighet, könsskillnader och neurologisk kontroll av talet. Viss ökad ärftlighet för stamning samt högre förekomst hos pojkar än flickor har konstaterats. Med hjärnavbildningstekniker har man sett skillnader i vilka områden som aktiveras. Normalt aktiveras främst den vänstra hjärnhalvan vid tal, men hos personer som stammar ses en ökad aktivering i högra hjärnhalvan, särskilt under stamnings-ögonblick. Skillnader i aktiveringen av de basala ganglierna, ett hjärnområde som är viktigt för verkställandet av frivilliga rörelser, har också framkommit. Även skillnader i hur ljudet av det egna talet bearbetas har visats mellan personer som stammar och talare med flytande tal. För en del individer får stamningen stora konsekvenser, till exempel genom att påverka yrkesval eller hindra en person att delta i olika aktiviteter man egentligen skulle vilja göra. Behandling ges av logopeder. Det kan handla om att modifiera själva stamningen till ”mjukare” stamning. Man kan också öva taltekniker för att få ett mer kontrollerat, flytande tal. Kartläggning av vad som händer i stamningsögonblicket och hur man hanterar detta samt bearbetning av reaktionerna kring stamningen kan också vara viktig.

/ Ellika Schalling, forskare i logopedi

Varför gråter vi?

Finns det någon biologisk poäng med gråt? / Clara

Svar: Gråt är en skyddande reflex som utlöses hos många djur när ögat blir irriterat, för att snabbare kunna transportera bort skräp. Men att gråta till följd av känslor är något annat. Där har evolutionen troligen ”utnyttjat” en befintlig egenskap, gråt, och använt den till något annat. Att gråta i denna bemärkelse verkar vara ett typiskt mänskligt beteende och Darwin hade svårt att hitta motsvarande förmåga hos djuren (detsamma gäller förmågan att rodna). Människor gråter olika mycket. Kvinnor gråter mer än män och det finns studier som visar att testosteron undertrycker tårproduktion. Mest av alla gråter småbarn, men inte bebisar, som i stället skriker. Gråtande varierar också i olika kulturer. Men vilken funktion hos gråten har gjort att denna egenskap utvecklats hos människor? Det är svårt att tro att gråt skulle vara ett sätt att rensa ut oönskade ämnen från kroppen, som har med känslor att göra. Något ligger det säkert i uttrycket att man ”gråter ut”, för att minska spänningar, frustration och sorg. Men det kan knappast vara mer än en delförklaring, och många gråter inte ut. Det är som bekant svårt att låtsas gråta på ett trovärdigt sätt vilket antyds av begreppet krokodiltårar. Gråt är också svårt för skådespelare att hantera. Måhända har gråten utvecklats som ett sätt att avgöra mänsklig ärlighet? En annan förklaring är att gråt har en social funktion hos vår väldigt sociala art: att förmedla medkänsla med de sjuka eller utsatta. Att det är just ögonen som skickar en sådan signal kan ha att göra med att dessa hos människan är väldigt speciella, själens spegel som de är.

/ Johan Frostegård, professor i medicin

Varför har vi fetischer?

Hur kommer sig att människor har fetischer som verkar sakna nytta för vår förmåga att fortplanta oss? / Två elever från Berzeliusskolan i Linköping

Svar: Sexuella tändningsmönster som skiljer sig från normen, så kallad variant sexualitet, väcker ofta frågor. Till stor del handlar det om vad vi i vårt samhälle anser är ”okej” sexualitet. Vad som definieras som ”annorlunda”, ”avvikande”, ”konstigt” eller till och med olagligt ser olika ut i olika tider och sammanhang. Många av oss har fetischer utan att vi kanske tänker på det. Vi har alla kroppsdelar, föremål eller situationer vi kan finna sexuellt attraherande. I en kanadensisk studie hade hälften av studiedeltagarna intressen för och ungefär en tredjedel erfarenheter av att leva ut varianta tändningsmönster, som exempelvis voyeurism och masochism. Den evolutionära fördelen blir att individen har ett smörgåsbord av fantasier och praktiker som kan få oss att upphetsas och njuta av sex. Med en partner kanske benen attraherar dig, med en annan är det en tatuering, och med en tredje de läckra underkläderna. Ur en klinisk synvinkel blir fetischistens sexualitet problematisk först när hen enbart tänder på en eller ett fåtal ”saker” och när det påverkar individens liv. Syftet med en eventuell behandling blir snarare att försöka utöka individens repertoar än att bli av med fetischen.

/ Mats Christiansen, leg. sjuksköterska och auktoriserad sexolog, doktorand

Blir man stark när det behövs?

Stämmer det att man kan bli övermänskligt stark i krisartade situationer? / Rickard

Svar: Det kan till viss del stämma beroende på att den maximala muskelstyrkan påverkas av många faktorer. Muskelns storlek men också andra muskelfiberegenskaper och neurologiska faktorer som nervstimuleringshastighet, hur lättstimulerad den motoriska nervcellen är samt graden av stimulerande och hämmande impulser spelar in. Det senare exemplifieras av att man trots maximal ansträngning ofta når ännu högre muskelkraft om en elektrisk muskelstimulering läggs ovanpå den maximala viljemässiga ansträngningen. Det finns i litteraturen flera intressanta exempel på olika sätt att påverka muskelstyrkeutvecklingen. Genom att skjuta ett pistolskott några sekunder innan ett styrketest har man visat en ökning av muskelstyrkan med i medeltal tio procent. Detsamma har visats ske om försökspersonerna skriker högt precis innan styrketestet. Det finns också belägg för att hypnos och vissa farmaka (alkohol, adrenalin, amfetamin) kan ge positiva effekter på den maximala viljemässiga muskelstyrkan, ända upp mot 25 procent i vissa fall.

/Jan Henriksson, professor emeritus i arbetsfysiologi