Konsekvenser av digitalt utanförskap

Rätten att vara delaktig i samhället är fundamental och finns till och med inskriven i vår grundlag. Situationen med äldres isolering på grund av coronaviruset visar hur sårbar denna rätt är för grupper i samhället som inte har tillgång till interaktion via digital teknik.

Det som tidigare har benämnts som ett digitalt utanförskap kan i nuvarande situation bara beskrivas som ett utanförskap. Äldre personer, och särskilt de med kognitiva nedsättningar, riskerar att helt isoleras från sociala sammanhang och sin rätt till delaktighet med stora negativa konsekvenser som följd. Nu när vi uppmanas att umgås, delta i samhällsdebatten och ta del av kultur via digitala plattformar blir det tydligt att de som av olika skäl inte har möjlighet till det ställs utanför och isoleras. Detta hade kunnat undvikas om vi hade tagit det digitala utanförskapet på allvar tidigare.

Ny teknik ses ofta som svaret på utmaningar inom framtidens vård och omsorg och då inte minst utmaningar inom äldreomsorgen. Men det är sällan de äldres behov och önskningar som driver teknikutvecklingen inom området. Fokus ligger oftast på tekniklösningar för e-hälsa eller på mer spektakulär teknik som virtuella cykelturer eller VR glasögon. Den vardagliga tekniken där de äldre själva är användare är sällan i fokus och det är tydligt att det är den tekniken de äldre behöver tillgång till nu för att upprätthålla sociala kontakter med samhället utanför hemmet. Teknik som gör att man kan hålla sig uppdaterad, ha kontakt med släkt och vänner, ta del av kultur och nöjen med mera.

Utanförskapet blir smärtsamt tydligt och kännbart just nu. Vi borde se det som en väckarklocka för hur allvarligt det är när vissa grupper i samhället ställs utanför den teknik som ger oss möjligheter att agera vårt medborgaskap och som vi bygger så mycket av vår kommunikation kring. Vi behöver lyssna på de äldre som efterfrågar Wi-Fi på äldreboenden och vi behöver hitta möjligheter för stöd till användning av den teknik som äldre vill och behöver använda i sin vardag. Detta kan inte vänta – det ser vi nu.

, Med. Dr, biträdande lektor

, professor i arbetsterapi

, Med. Dr, biträdande lektor, biträdande/stf sektionschef, programdirektor för arbetsterapiprogrammet

Sektionen för arbetsterapi, Institutionen NVS, ̽��ѡ

Vad har ni forskat på kring detta ämne?

– Vi forskare bakom denna text har många års erfarenhet av forskning kring teknikanvändning hos äldre, med särskilt fokus på äldre med kognitiva nedsättningar, forskning kring äldre personer och delaktighet och forskning kring livssituationen för äldre som har stöd från hemtjänst eller bor på ett särskilt boende, berättar Lena Rosenberg.

Vad har ni för lösning på problemet med utanförskapet?

– Vi tror inte att det finns en generell lösning på utanförskapet utan vi tror att många olika samhällsaktörer behöver samverka för att möta problemet, säger Lousie Nygård och fortsätter:

– Om vi tar förutsättningar till delaktighet på allvar borde vi överväga om teknikstöd skulle kunna vara en biståndsbedömd tjänst - precis som man kan få hjälp av hemtjänst med att handla och att duscha så skulle man kunna få hjälp med att använda sin teknik. Vad händer till exempel om TVn eller telefonen börjar krångla när man är isolerad i sitt hem?

– Det är nödvändigt att äldreboenden har WiFi men det räcker inte utan det måste också finnas strukturer för att få hjälp att använda den teknik man vill använda när man bor på ett äldreboende. Det samma gäller naturligtvis de som bor i eget boende. Det är också viktigt att äldre kan få möjlighet att få pröva på ny teknik och de tjänster den kan erbjuda – hur ska man kunna veta om man vill använda en tekniktjänst som man aldrig har fått prova? Forskningen har tydligt visat att många äldre inte upplevt behov av den nya teknikens möjligheter till tex. kommunikation. Man tycker det fungerar bra som vanligt. Nu har det uppstått en situation där man inte kan umgås och träffas som vanligt, och sannolikt är många äldre därför motiverade att prova på och lära sig använda nya kommunikationsvägar – men de kan behöva stöd i detta. Här finns det organisationer som tex Seniornet där seniorer lär andra seniorer teknik och som man kan lära av. Kanske kan våra bibliotek bli en plats för äldre att pröva och lära ny teknik, eller andra platser som inte nyttjas efter kontorstid?

Finns det något man kan göra själv som äldre och isolerad idag?

– Om man får stöd i att få tillgång till tekniken och de tjänster som den erbjuder så kan man t ex ansluta sig till grupper på nätet där äldre tipsar och stöttar varandra, avrundar Lena Rosenberg. För att uppnå detta behöver vi tillsammans skapa förutsättningarna för att självhjälpen ska vara en verklig möjlighet för alla, även äldre.

̽����ѡ