̽»¨¾«Ñ¡

är barn- och ungdomspsykiater, docent och anknuten forskare vid institutionen för klinisk neurovetenskap, ̽»¨¾«Ñ¡. Han är även medicinskt sakkunnig vid Socialstyrelsen. Till hans specialomrÃ¥den hör orsaksmekanismer bakom vÃ¥ld, samt riskbedömning och förebyggande av vÃ¥ld mellan människor.

- Riskfaktorer på individnivå för att hamna i kriminalitet och gängvåld är till exempel lättväckt aggressivitet, känslomässig instabilitet, låg impulskontroll och lättkränkthet men också att ha personer som utöver våld i familjen eller i sin närhet. Risken ökar också för barn med psykiatriska diagnoser som trotssyndrom och uppförandestörning, säger han.

I sin forskning försöker Niklas LÃ¥ngström tillsammans med medarbetare vid ̽»¨¾«Ñ¡ och Oxford University i Storbritannien förbättra kunskaperna om fungerande förebyggande insatser mot sexualbrott och vÃ¥ldsbrott. Insatser behöver göras pÃ¥ flera olika nivÃ¥er, som polisen och rättsväsendet men även skola, socialtjänst, fritidssektor och psykiatri, menar han.

- Bäst nytta får man ju om man kan komma in tidigt med insatser, men det föresätter att föräldrarna delar problembilden. Idag läggs mycket kraft på att motivera de inblandade att ta emot stöd att ta sig ut ur ett kriminellt beteende, säger han.

Att hårda straff skulle ha en brottsreducerande effekt efter en fängelsevistelse finns det inget tydligt stöd för i forskningen.

- Men genom att frihetsberöva aktiva förbrytare förhindras ju brott under denna tid. Samtidigt behöver inlåsning kombineras med andra åtgärder som bra psykologisk behandling, utbildning och yrkesträning, för att minska risken för återfall i kriminalitet, säger Niklas Långström.

Hör honom berätta mer i avsnitt 114 av KI:s podcast Medicinvetarna.