̽����ѡ

Saknade en komponent

Snart gjordes hundratals djurförsök med den nya substansen med samma lyckade resultat. Men samtidigt som ryktet spred sig om framstegen, så insåg duon att de saknade rätt kontakter för att gå vidare. Tills en eftermiddag då telefonen inte slutade ringa i labbet. I andra änden fanns Rolf Zetterström, barnklinikchef på Sankt Görans sjukhus. 

– Rolf berättade att han hade hört gott om våra försök. Och att det på kliniken just den dagen fötts ett barn, mycket för tidigt, som troligen inte skulle överleva. Hade vi något surfaktant han kunde använda? 

Tack vare att både föräldrar och läkare gav sitt tillstånd, och att det var en fråga om liv eller död, kunde substansen användas. Men efter de många försöken stod de nu med tomma provrör. Samtidigt tvekade de av en annan anledning: vad skulle hända om barnet inte överlevde? 

– Vi tittade på varandra och insåg att vi kunde bli anklagade om barnet dog. Men samtidigt visste vi vilka goda resultat vi hade och hur noggranna vi varit i vår dokumentation. Så då fanns bara en fråga kvar: skulle vi hinna? 

Första barnet

Långt senare, år 2016, nominerades Tore Curstedt till utmärkelsen Lifetime Achievement Award av European Patent Office (EPO). En nominering han delar med såväl nobelpristagare som framstående innovatörer från hela världen. 

Nomineringen slogs upp i svenska medier, och historien om Curosurf spreds över landet. Morgonen efter samlades gratulationerna på hög i Tores mejlbox. Men där fanns ett mejl som stack ut. Och som inleddes med meningen: ”Det var jag som var först!”. Avsändaren var en Patrik Svensson, född 1983.

– Och när vi räknade tillbaka till rätt datum så visade det sig ju stämma. Patrik var mycket riktigt det första barnet som fick vårt surfaktant. 

Den gången, 1983, så hann de precis rena fram nog mycket för att ge den allt mer blåaktiga pojken en dos. Och resultatet var häpnadsväckande. Inom en dryg timme hade pojkens fått en färg som var normal och kunde andas utan hinder. 

– Det var en dramatisk stund. Där och då lyckades vi inte dokumentera det på något sätt men när jag senare fick möta Patrik så fick jag ju höra föräldrarnas berättelse. 

Under 1980-talet inleddes kliniska prover med substansen. Ett tiotal kliniker över hela Europa deltog. Studien visade sig snart så lyckad att den avbröts i förtid för att alla skulle få del av det blivande läkemedlet. Men när de två vände sig till Pharmacia för att ta läkemedlet till marknaden så blev svaret nej. Potentialen ansågs vara för liten för läkemedelsjätten – uppskattningsvis bara cirka 200 miljoner kronor per år. 

– Då blev vi lite förtvivlade. Att starta ett eget företag var ingen av oss intresserade av. 

Bengt Robertson hade kontakt med en läkare i Parma i Italien som fick höra om svårigheterna. Bland läkarens bekanta fanns två bröder som drev ett litet läkemedelsföretag vid namn Chiesi. Och de visade snabbt intresse. 

– En ren slump! I dag är jag glad att Pharmacia sa nej. Att utveckla Curosurf i ett mindre företag förhindrade att produkten försvann i mängden. Det gav läkemedlet en bättre spridning. 

Fortfarande trettio år senare pågår samarbetet mellan Tore Curstedt och Chiesi. En telefonkonferens är bokad bara timmar efter vår intervju. I dag utgör Curosurf cirka 12 procent av Chiesis totala försäljning, vilket betyder cirka 218 miljoner Euro för år 2018. 

– Det långa samarbetet hade vi aldrig haft om vi samarbetat med ett stort företag. Då hade de sålt produkten vidare så småningom. 

Syntetisk form nästa steg

Varje år behandlas cirka 300-500 000 för tidigt födda barn i världen med Curosurf. Men den siffran kunde vara ännu högre, menar Tore Curstedt. Fortfarande görs nämligen Curosurf från animaliska lungor. Att skapa en helt syntetisk form av läkemedlet skulle gör det ännu mer tillgängligt. 

– Vi visste detta redan på 1990-talet. Och även hur vi skulle bära oss åt. Men det tog oss till år 2012 innan vi lyckades tillsammans med Jan Johansson på KI.  Nu är vi framme vid den sista studien men innan den är färdig och ett nytt läkemedel registrerat så har vi åtminstone nått år 2023. 

Det är lätt att vara optimistisk när du ser goda resultat i labbet, menar han. 

– Optimism är något bra, men min erfarenhet säger att det tar mycket längre tid än du tror.

Sina 73 till trots år går Tore Curstedt tillbaka till labbet varje dag. Även om den syntetiska varianten av surfaktant är färdig, så finns där förbättringar att göra. Ständiga förbättringar har alltid varit hans drivkraft. 

– Vi har redan gjort en del ändringar som gjort den ännu bättre. Men det betyder också att vi måste vi starta om de kliniska studierna igen. Och då har vi återigen minst tio år kvar till nytt läkemedel. 

Tore Curstedt har mottagit en rad belöningar. Bland annat Kungens medalj i tolfte storleken, ̽����ѡs stora silvermedalj och Region Stockholms utmärkelse för genombrott i klinisk forskning. 

– Det hade varit roligt att få dela all den uppmärksamheten med Bengt, men han gick bort 2008. Vi hann få några utmärkelser tillsammans, men visst hade det varit roligt om han fortfarande varit med.